Kärlek

Kärleken finns inuti dig, säger min kompis
Jag tittar mig runt och den finns även runt om mig
Min mamma som stöttar mig
Min dotter som kramar mig
Mina vänner som jag gråter ut hos
Min handledare som bekräftar mig
En klasskompis som tycker om mig
Pedagoger som tror på mig
Kärlek är inte skam, skuld och rädsla
Inte heller svartsjuka, makt och kontroll
Jag bryr mig om de som står mig nära
Utan dem vore jag ingenting
Livet vore meningslöst
Ni gör livet värt att leva! Puss!



Snö

Snön ligger djup
Bäddar in alla känslor
Isolerar dem tryggt
under den gnistrande ytan
skaren som håller allting uppe
där folk kan gå och trampa
utan att sjunka
men våren är på väg
låt han falla, trampa igenom och plumsa
det är inte mitt jobb att hålla honom uppe
jag ska tina upp
och blotta allt det smutsiga och fula
för sådan är jag
både vit, gul och svart i flera nyanser


Skoskav

Mina gamla skor som jag gått med i 15 år
I vått och i torrt.
I trygghet men ändå osäkerhet.
Hur länge håller ett par gamla skor egentligen?

Denna skoskav.
Ett sår som alltid gör sig påmint. Mer eller mindre.
Skinn som slits bort, blåsor som spricker.
Vätska kommer ut. Jag gråter.  

Stannar upp en stund. Slutar gå på.
Fötterna får vila. Smärtan lättar.

Det tar ont att börja om på nytt igen. Det är nu smärtan återkommer.
Med än större kraft. Kroppens egna smärthämmare har ännu inte börjat fungera.
Därför så ont att börja om igen.

Snart vänjer jag mig, sakta men säkert, med smärtan igen. Fast såren ännu inte läkt.
Skoskavet har blivit ett jävla normaltillstånd.

Skorna brukar bli rund under fötterna. Jag gul och blå.
Jag slår mig illa. ramlar och kastas hit och dit.
Att skorna kan ha en sådan makt. Jag tappar balansen.

Sår måste läka. Skorna har fått gå vidare till nästa generation.
Till en yngre släkting. Kanske de passar bättre? Det är väl inne med second-hand.
Bra med återvinning. Returmarknad. Trendigt för dagens ungdom.

Kanske det hade varit enkelt att skaffa ett par trygga allväderstövlar.
Som inte släpper in kylan och fukten. Håller en stadigt på jorden.

Men nu går jag barfota. AJ AJ
Ont. Ovant. Osäkert.
Jag smyger fram. Aj aj
Men nu får såren läka. Fötterna befrias. Inga trånga skor som skaver mer.

Lite fotvård och sprattel med tårna. Snart uppe på fötter.
Lite mer hårdhudad för att klara underlaget. Eller så blir det ett par nya skor iallafall.
Men av jävligt bra kvalitet. Fotriktiga. Punkt.



Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0